Gotiska kyrkan?
GOTISKA KYRKAN är en kristen kyrka som bevarar och i världen levandegör det gotiska folkets andliga och historiska arv och traditioner. Institutionellt har den gotisk-ortodoxa kyrkan anor redan på 200-talet, och under de kommande århundradena var den väletablerad genom biskopar som Theofilus - vilken undertecknade trosbekännelsen i Nicaea år 325 - och Unila, under vars styre självaste ärkebiskop Johannes Chrysostomos var den gotiska kyrkans beskyddare.
Den gotiska kyrkans existens genom århundradena, trots krig och förtryck och historiska avbrott, gör den till den främsta traditionella bevarande formen för de forna goternas religion och nationella tradition. Den gotiska kyrkan har historiskt utgjort såväl eget stift som metropoli, men dess kärna är och har alltid varit summan av det gotiska folkets församlingar. Församlingar, vars helhet är kyrkan, utgjordes och utgörs av människor med gotisk identitet vilka bekänner sig till den kristna tron. Gotiska kyrkan av de Sanna ortodoxt kristna är andliga arvtagare till goternas historiska kyrka, via Rysslands ortodoxt kristna kyrka.
Den gotiska kyrkans existens genom århundradena, trots krig och förtryck och historiska avbrott, gör den till den främsta traditionella bevarande formen för de forna goternas religion och nationella tradition. Den gotiska kyrkan har historiskt utgjort såväl eget stift som metropoli, men dess kärna är och har alltid varit summan av det gotiska folkets församlingar. Församlingar, vars helhet är kyrkan, utgjordes och utgörs av människor med gotisk identitet vilka bekänner sig till den kristna tron. Gotiska kyrkan av de Sanna ortodoxt kristna är andliga arvtagare till goternas historiska kyrka, via Rysslands ortodoxt kristna kyrka.
Sanna ortodoxt kristna?
Biskop Andreas av Ufa strax före sitt martyrskap.
Härifrån härrör betydelsen av 'sanna ortodoxt kristna', vilket även skiljer oss från den moderna östkristna traditionen och statskyrkorna. Sanna ortodoxt kristna härrör från Rysslands ortodoxa kyrka, efter den ryska revolutionen så kallade 'katakombkyrkan'. Specifikt är sanna ortodoxt kristna i Gotiska kyrkan andliga lärjungar till ärkebiskop Andreas av Ufas underjordiska församlingar. Detta arv från martyrerna och helgonen som led under de anti-kristna kommunisternas tyranni håller vi högt.
'Katakombkyrkan' förstod att den ryska kyrkan som institution tappat sin hängivenhet till Guds ordning, låtit urvattna den kristna tron, och förlorat den klara uppfattningen om sanning och falskhet, rätt och fel, och strävade under hela sin existens efter renhet i den kristna tron och församlingslivet. Genom den blodiga terror man utsattes för av den anti-kristna sovjetmakten, återskapades i praktiken det andliga liv som apostlarna och fornkyrkans fäder genomlevde under de romerska caesarernas förföljelser. 'Katakombkyrkans' miljoner martyrer segrade över kommunisterna, genom evigt liv på den Yttersta Dagen och paradiset av Guds kärleks ljus i sina efterliv, och genom den ortodoxa kristenhetens andliga förnyelse; som skinande ledstjärnor i mörkrets hav.
Biskop Andreas av Ufa ledde en gren av 'katakombkyrkan' i underjorden, och lyckades ena församlingar med antagonistisk udd gentemot varandra sedan 1500-talet. I nöd och förföljelse upplöses uppblåsta sekteristiska och skismatiska dispyter i den broderliga och systerliga försoningens Ande i Jesu Krist. Biskop Andreas verk, att laga sekelgamla konflikter av teologisk och historisk art, är ett lysande exempel på den förbrödring som kristna utlovats, men även ett tecken på att lättjans, komfortens och överflödets tid inte är gynnsamma för de kristnas försoning och förening.
Som sann ortodoxt kristna slår vi fast:
1) Den heliga Skrift, Guds Uppenbarade Ord till profeter och apostlar via den Helige Ande, är central och fundamental för den kristnes liv, tanke, agerande och moral; på alla livets områden. Sanna ortodoxt kristna ser tron på Jesus Kristus och korrekt doktrin som förutsättning för att kunna ha Guds lagar ristade i hjärtat
2) Den rena och sanna läran, vilken kan utkristalliseras i epistlar från apostolisk tid, eller homilier från de tidiga kyrkofäderna, och de ekumeniska konciliernas regler, är den heliga Skriften först och främst och ingen mänsklig tradition kan överskrida Guds Laga Ord.
3) Sanna ortodoxt kristna betraktar den östkyrkliga tendensen att se den historiska kyrkoinstitutionen som ofelbar så som felaktig. Historien har bevisat motsatsen, fariséer har korrumperat de synliga institutionerna genom sin ogudaktighet, med demonisk subversion som följd, i såväl Grekland som Ryssland och i Asien.
4) Mot fariséers institutioner och folkets villrådighet behövs en puritansk restoration och ortodox, evangelisk väckelse, där de människoskapade som de demoninspirerade traditionerna förtärs ur församlingarnas kropp, och Skriften som främsta källa inte blott till doktrin, utan även lag, moral, etik på personlig och kollektiv nivå, förnimmas som den fundamentala sanning den är.
Gotiska kyrkan består av sanna ortodoxt kristna församlingar i Sverige och i det forna ryska imperiet, och välkomnar alla att ledas till frälsning genom att döpas, deltaga i gudstjänsterna, skola sig i sann ortodox teologi och biblisk teonomi, för att bli en människa behaglig inför Herren vår Gud.
'Katakombkyrkan' förstod att den ryska kyrkan som institution tappat sin hängivenhet till Guds ordning, låtit urvattna den kristna tron, och förlorat den klara uppfattningen om sanning och falskhet, rätt och fel, och strävade under hela sin existens efter renhet i den kristna tron och församlingslivet. Genom den blodiga terror man utsattes för av den anti-kristna sovjetmakten, återskapades i praktiken det andliga liv som apostlarna och fornkyrkans fäder genomlevde under de romerska caesarernas förföljelser. 'Katakombkyrkans' miljoner martyrer segrade över kommunisterna, genom evigt liv på den Yttersta Dagen och paradiset av Guds kärleks ljus i sina efterliv, och genom den ortodoxa kristenhetens andliga förnyelse; som skinande ledstjärnor i mörkrets hav.
Biskop Andreas av Ufa ledde en gren av 'katakombkyrkan' i underjorden, och lyckades ena församlingar med antagonistisk udd gentemot varandra sedan 1500-talet. I nöd och förföljelse upplöses uppblåsta sekteristiska och skismatiska dispyter i den broderliga och systerliga försoningens Ande i Jesu Krist. Biskop Andreas verk, att laga sekelgamla konflikter av teologisk och historisk art, är ett lysande exempel på den förbrödring som kristna utlovats, men även ett tecken på att lättjans, komfortens och överflödets tid inte är gynnsamma för de kristnas försoning och förening.
Som sann ortodoxt kristna slår vi fast:
1) Den heliga Skrift, Guds Uppenbarade Ord till profeter och apostlar via den Helige Ande, är central och fundamental för den kristnes liv, tanke, agerande och moral; på alla livets områden. Sanna ortodoxt kristna ser tron på Jesus Kristus och korrekt doktrin som förutsättning för att kunna ha Guds lagar ristade i hjärtat
2) Den rena och sanna läran, vilken kan utkristalliseras i epistlar från apostolisk tid, eller homilier från de tidiga kyrkofäderna, och de ekumeniska konciliernas regler, är den heliga Skriften först och främst och ingen mänsklig tradition kan överskrida Guds Laga Ord.
3) Sanna ortodoxt kristna betraktar den östkyrkliga tendensen att se den historiska kyrkoinstitutionen som ofelbar så som felaktig. Historien har bevisat motsatsen, fariséer har korrumperat de synliga institutionerna genom sin ogudaktighet, med demonisk subversion som följd, i såväl Grekland som Ryssland och i Asien.
4) Mot fariséers institutioner och folkets villrådighet behövs en puritansk restoration och ortodox, evangelisk väckelse, där de människoskapade som de demoninspirerade traditionerna förtärs ur församlingarnas kropp, och Skriften som främsta källa inte blott till doktrin, utan även lag, moral, etik på personlig och kollektiv nivå, förnimmas som den fundamentala sanning den är.
Gotiska kyrkan består av sanna ortodoxt kristna församlingar i Sverige och i det forna ryska imperiet, och välkomnar alla att ledas till frälsning genom att döpas, deltaga i gudstjänsterna, skola sig i sann ortodox teologi och biblisk teonomi, för att bli en människa behaglig inför Herren vår Gud.